
När jag tar emot en klass för första gången under en dag vill jag helst stå i dörren och släppa in eleverna en och en, hälsa på dem och säga deras namn. (Förr tog jag alltid i hand, men sedan blev det någon pandemi och så var det slut med det.) Jag tycker att namnet är viktigt att säga; eleven vet att hälsningen gäller just hen och hen får höra sitt namn sägas.
Ibland försöker någon smita förbi, någon tittar ner i golvet, någon annan hälsar glatt, ytterligare någon passar på att säga något eller ge mig en kram. Hur de än väljer att göra, försöker jag vara lyhörd och möta var och en på ett sätt som jag hoppas gör att de känner sig väl mottagna. Det kan handla om att jag lägger handen på någons axel, att jag säger ett lite längre hej till en annan och till en tredje kanske jag säger det lite mer diskret.
Målet med det här är är inte bara att eleverna ska få höra sitt namn sägas, det handlar också om att de ska känna sig sedda och göra mig tillgänglig om något hänt. Det är också ett bra sätt för mig att få lite koll på i vilken sinnesstämning eleverna är i, det ger mig sedan ledtrådar till hur jag kan behöva anpassa lektionen. Att stå i dörren gör också att jag kan vara en lugnande kraft i kapprummet. Det handlar om att bygga och upprätthålla relationer.
