Hälsa-rutiner

Lärare UlrikaLämna en kommentar

När jag tar emot en klass för första gången under en dag vill jag helst stå i dörren och släppa in eleverna en och en, hälsa på dem och säga deras namn. (Förr tog jag alltid i hand, men sedan blev det någon pandemi och så var det slut med det.) Jag tycker att namnet är viktigt att säga; eleven vet att hälsningen gäller just hen och hen får höra sitt namn sägas.

Ibland försöker någon smita förbi, någon tittar ner i golvet, någon annan hälsar glatt, ytterligare någon passar på att säga något eller ge mig en kram. Hur de än väljer att göra, försöker jag vara lyhörd och möta var och en på ett sätt som jag hoppas gör att de känner sig väl mottagna. Det kan handla om att jag lägger handen på någons axel, att jag säger ett lite längre hej till en annan och till en tredje kanske jag säger det lite mer diskret.

Målet med det här är är inte bara att eleverna ska få höra sitt namn sägas, det handlar också om att de ska känna sig sedda och göra mig tillgänglig om något hänt. Det är också ett bra sätt för mig att få lite koll på i vilken sinnesstämning eleverna är i, det ger mig sedan ledtrådar till hur jag kan behöva anpassa lektionen. Att stå i dörren gör också att jag kan vara en lugnande kraft i kapprummet. Det handlar om att bygga och upprätthålla relationer.

KL-inspirerad lektion i engelska

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Mål med lektionen: öva på att använda följdfrågor för att hålla igång och utveckla ett samtal på engelska, våga prata engelska och träna på att berätta om sig själv både i tal och skrift.

1. Samla följdfrågor

Jag delar in klassen i mindre grupper och använder KL-strukturen Rondellen. Uppgiften är att tillsammans komma på följdfrågor man kan ställa när någon berättat om något som hen till exempel tycker om. Fem ivriga grupper sprudlar fram frågor. Vi samlar några av förslagen i helklass.

2. Ställ följdfrågor

Vi använder KL-strukturen Inre-Yttre cirkel och jag ställer eleverna i två cirklar med näsorna mot varandra. Den yttre cirkeln har fått kort med några olika ämnen att prata om. Den inre cirkeln har i uppgift att ställa följdfrågor. Under en kort tid berättar hälften om något de gillar och hälften ställer nyfikna frågor, sedan klingar jag i min klocka och den yttre cirkeln tar ett steg åt vänster.

3. Skrivuppgift

När vi kommer tillbaka till klassrummet är det dags att skriva en kort text utifrån något av ämnena på korten. En uppmaning under skrivningen är att ta med lite av det som man uttryckte i förra övningen.

4. Utvärdering

Till sist är det dags för en utvärdering. Vi pratar om vad man lärt sig och varför. Jag frågar vad de tyckte om övningarna. En elev sa att det var roligt, men nervöst då man skulle prata med sådana man inte pratar så mycket med. Det tycker jag var dagens modigaste kommentar! När jag, efter lite prat om det här bekräftade att jag också kan känna mig nervös i olika sammanhang när jag ska prata, spreds en förvåning i klassen… Viktigt samtal det där!

Glad lärare! Glada elever!

Läsning och att ställa frågor på olika nivåer

Lärare Ulrika1 kommentar
Foto av Olya Kobruseva pu00e5 Pexels.com

Det hade varit så intressant att förstå vad det är som gör att vissa lektioner blir fullträffar och att andra inte når den där nivån när lärandet är på topp. Ibland går jag stolt till en lektion med en planering som jag är övertygad om kommer att skapa de bästa förutsättningarna för inlärning, och inget blir som jag hoppats. Ibland är planeringen en chansning – kommer eleverna att ta till sig det jag har tänkt över huvud taget – och så blir det så bra. Med mig hem från jobbet en gång i våras, hade jag en sådan fullträff, en lektion som nådde nivåer som jag faktiskt inte ens hade räknat med. Så, låt mig dela planeringen med dig som läser, kanske inspirerar den till att göra något liknande? (Tillägg: detta gjorde jag med mitt förra gäng när de gick i sexan.)

Mål med undervisningen

Utveckla läsförståelsen genom att träna på att ställa frågor till texten.

Förberedande lektioner

Undervisning om frågor på olika nivåer (på ytan, under ytan och livsfrågor), träning på att ställa egna och besvara frågor på olika nivåer och att identifiera vilka typer av frågor som ligger på de olika nivåerna.

Lektionsinnehåll

  1. En minilektion då jag demonstrerade/repeterade det här med att ställa frågor under tiden man läser för att förstå (ännu) bättre.
  2. Eleverna utrustades med böcker och post-it. Varje pratkompispar hade samma titel.
  3. Uppgift: Skriv ner alla frågor som kommer upp i huvudet under tiden du läser. En fråga på varje post-it. Kommer du inte på frågor, behöver du stanna upp i läsningen och tänka kring det du har läst – du måste alltså jobba med att komma på egna frågor.
  4. Eleverna läste och skrev frågor, jag gick runt och läste över deras axlar, gav stöd och uppåtpuffar.
  5. När alla hade läst minst ett kapitel och skrivit frågor, väntade vi in varandra. Eleverna valde då att fortsätta läsa i boken, eller i den vanliga bänkboken.
  6. Uppgift: Arbeta med pratkompisen och enas om fem eller sex frågor som lite längre fram ska lämnas vidare till någon annan att arbeta med. Skriv ner frågorna på ett papper och lämna in. Bunta sedan ihop dina post-it, skriv namn och lämna högen till mig (för genomläsning).
  7. Fortsättning följer…

Vad var det nu som blev så bra?

Det visade sig att eleverna hade jättefin koll på de olika frågenivåerna. När jag pratade med dem kunde jag höra kommentarer som: ”Jag hittar bara frågor på ytan, så jag ska nog försöka skriva frågor under ytan också.” ”Har jag för många frågor under ytan?” ”Den här frågan…, den är varken på eller under ytan – kan jag ha den?” (På den sista frågan var svaret ja, så klart. Eleven hade formulerat en ”livsfråga” och blev väldigt stolt när vi kom fram till det.)

När eleverna skulle enas om frågor att skicka med boken till en annan läsare, samtalade de på ett sätt som jag inte hade räknat med. De pekade i texten, bläddrade i boken, delade med sig av hur de såg på frågorna och svaren på olika sätt, de läste upp sina frågor för varandra, lyssnade, flyttade lappar hit och dit och många, många samtal blev verkligen reflekterande! Wow! JAG gick runt i klassrummet, lyssnade och kikade på deras arbete, myste och var galet stolt!

En annan konsekvens av arbetet var det material jag fick kring elevernas läsutveckling. Genom att kika på deras frågor tydliggjordes det för mig hur långt de kommit i arbetet med att reflektera över läsningen. Det handlar inte om mängden frågor (även om det kan spela roll på en nivå), utan mycket om på vilket sätt frågorna är formulerade och på vilken nivå de är ställda.

Veckans mål – min utmaning

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Under en av de första veckorna samlade jag elevernas tankar om hur de ville ha det i klassen. I år testade jag en snabbvariant: 1. Alla tänkte själva. 2. Alla delade med sig till pratkompisen. 3. Alla grupper fick dela vad de sagt i helklass och jag var sekreterare som skrev exakt det de sa. 4. uppläsning. 5. Låter det bra? Ja! 6. Jag strukturerade meningarna. 7. Uppläsning och kollektivt godkännande. 8. Klart!

Efter att ha haft ”reglerna” några veckor visade det sig att det inte var så lätt att följa dem. Först funderade jag på om det hade gått för fort när vi författade våra mål, men sedan valde jag att testa något annat och startade med VECKANS MÅL. Första målet formulerade jag: Lugn start på alla lektioner. Andra målet kom från elever i klassen: Inte prata rakt ut.

Arbetet är jättebra. Jag har satt upp en skylt i klassrummet som påminner om veckans mål och det finns en stege på skylten vars ”pinnar” kan användas för att markera hur långt vi har kommit. Jag hittar på grejer för att hjälpa eleverna att klara det, jag påminner, vi utvärderar och eleverna kommer med egna idéer.

Det som är så intressant är att arbetet är en så fantastisk påminnelse om hur det jag gör och hur det sätt jag väljer att bemöta eleverna på påverkar gruppen. Låt mig ta ett exempel: När målet var lugn start på lektionerna, insåg jag ganska snart hur mycket lugnare starten blev när jag tänkte extra mycket på att röra mig lugnt, tala lugnt och utstråla ett lugn. Gånger då jag inte stod lugnt i dörren och tog emot eleverna, utan stressade runt och fixade saker när de kom in, då blev det också en lite oroligare start.

En av de svårare bitarna står jag inför den här veckan och det är när målet är att inte prata rakt ut. Jag har nämligen en ovana och det är att jag ibland svarar elever som ställer frågor och kommenterar utan att räcka upp handen och få ordet av mig först. Jag är medveten om att jag gör så här och jag har försökt att sluta med det, men jag har inte lyckats helt och det finns både dåliga och goda anledningar till att jag inte har lyckats. Men nu är det dags att ta tag i det här en gång för alla och det passar ju alldeles utmärkt när vi har ett aktivt arbete med det i klassen! När jag tänker efter är det ju egentligen väldigt viktigt att jag jobbar med det: För det första bidrar ”mitt sätt” naturligtvis till att det då och då kan bli lite pratigt i klassen. För det andra (och det här är viktigast), det är att jag, när jag okejar prat rakt ut, minskar utrymmet för några elever i gruppen. Detta innebär att jag, när jag har slutat att okeja kommentarer som kommer rakt ut genom att bemöta dem och svara på dem, kommer att kunna ge ett de elever som inte tar så stor plats i gruppen ett större utrymme. Riktigt starka argument för att sluta med det här en gång för alla, tycker jag. Dessutom passar det förhållningssätt jag istället önskar utveckla så bra ihop med hur jag vill forma grupper och hur jag önskar att det ska vara i en trygg klass.

Det där som gick så bra

Lärare UlrikaLämna en kommentar
Foto av Steve Johnson pu00e5 Pexels.com

Denna hösttermin har jag startat med en ny klass. Varje gång jag startar med en ny klass tänker jag att jag ska återanvända gammalt material. Så jag går tillbaka i mina minnen och i mina dokument och letar efter det där som gick så bra. Det som är så konstigt är dock att det där som gick så bra tycks vara försvunnet. Jag tittar igenom dokument och gamla planeringar och frågar mig om det verkligen hade gått så bra som jag kom ihåg.

Vad är det som händer? Var det inte så bra som jag trodde? Har jag tappat bort slutprodukterna någonstans? Gjorde jag på ett sätt som jag inte kommer ihåg längre?

Svaren på frågorna är: Utveckling och nya utmaningar. Jo, det var bra då – för dem jag hade då. Nej, det ÄR slutprodukten du ser i dina dokument. Nja, du kanske inte kommer ihåg exakt, men minnet av att det du tyckte fungerade, det stämmer.

Så, det som gör att jag tycker att det är så svårt att plocka fram det där som gick så bra och göra om det, är nog att det helt enkelt inte går. Klasserna ser olika ut och har olika behov, de har kommit olika långt i grupputvecklingen och det är andra saker som händer runt om. Jag har lärt mig nytt, omformat kunskaper och det jag trodde på då kanske har fått konkurrens av nya insikter.

Ibland önskar jag att det bara hade gått att köra på efter en treårsplan jag bestämt en gång för alla. Frågan är dock om jag hade velat vara lärare då. Jag tror ändå att tjusningen med läraryrket – för MIG – är att det ständigt innehåller nya utmaningar och att varje dag faktiskt inte är den andra lik. Att varje barn inte är det andra likt. Att varje klass inte är den andra lik. Att jag inte är mig lik som jag var för tre år sedan.

Trötta dagar

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Trött – tröttare – tröttast! Så känner jag mig vissa dagar och då är det som att det står TRÖTT skrivet i pannan på mig. Dessa dagar behöver inte vara extra stökiga eller oroliga, ofta upplever jag istället lektionerna som extra svåra att genomföra, att min planering inte blev bra. Jag upplever eleverna som mer svårmotiverade, mer benägna till småprat och småkommenterande samt extra intresserade av att testa mig. Inget tungt, inget jobbigt, inget provocerande, men det är en förändring som jag noterar.

Frågan är vilka strategier jag kan ha för att tackla en sådan dag på ett nytt sätt, eller handlar det bara om att överleva dagen och hoppas åsamka så lite skada som möjligt…

När jag jobbade med en av mina första klasser, fick jag en del handledning av kuratorn. Jag ville ha handledningen och jag behövde den. Något jag tyckte var svårt, var att jag påverkades så mycket av signaler, uttalade och outtalade, som var och en av eleverna skickade ut. Detta ledde till att det blev tungt att undervisa och jag blev osäker på vad jag skulle göra med all information jag fick till mig från eleverna, ofta valde jag att göra något annat än det jag hade planerat eftersom jag inte trodde att det dög, eller att jag helt enkelt inte orkade. Efter samtal med kuratorn fick jag ett tips och det var att jag skulle ta på mig en osynlig dräkt när jag tog i handtaget till klassrummet precis innan jag skulle gå in och ha lektion. Dräktens uppgift var att göra så att alla små kommentarer, de outtalade som de uttalade, skulle studsa bort ifrån mig. Jag minns att min dräkt var silvrig och lite glittrig. Den hade en huva och även ett mörkt visir och när en reaktion från eleverna kom emot den, glittrade den till. Dräkten hjälpte faktiskt! Jag lärde mig att våga lita på att det jag hade planerat var värt att genomföra, hur än eleverna reagerade. Visst kunde jag behöva planera om en lektion om något hänt, eller om eleverna var helt upptagna av något de behövde prata om, men min osäkerhet lyckades jag så småningom få koll på.

Idag kan jag undervisa utan dräkten. Jag uppfattar signaler från eleverna, jag analyserar dem och tar hänsyn till dem, men jag kan sålla och resonera kring dem så att de inte går in i mig på samma sätt som tidigare och får mig att omkullkasta det jag planerat. Men kanske är det dags att ta på sig den där dräkten dagar som känns trötta och tunga. Kanske extra viktigt att ”köra på” en sådan dag och bara registrera signalerna från eleverna och inte göra så mycket mer – våga vänta och se, våga lita på att det fungerar.

Ett område i religion

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Här berättar jag om ett av de sista arbetsområdena jag undervisade om i årskurs 6. Jag gör det för att jag tydligt såg att upplägget gav ett fint resultat, för att jag vill komma ihåg det och för att jag kanske kan inspirera någon. Arbetsområdet handlade om livsfrågor, om att göra gott och om etiska begrepp.

LEKTION 1

INNEHÅLL: Innehåll i och mål för arbetsområdet, bedömningskriterier och en genomgång av vad resonemang kan innehålla utifrån en presentation med bl.a. en resonemangstrappa och YouTubeklippet ”Kindness Boomerang”. Träning på att resonera.

ARBETE: Jag gick igenom presentationen, visade YouTube-klippet och introducerade arbetsområdet. När eleverna sedan tränade på att resonera använde jag mig av KL-strukturen EPA. Jag gick runt och lyssnade när de pratade, inspirerade dem till att tänka ur ytterligare perspektiv och när vi sedan hade diskussion i helklass kunde vi se situationen som vi resonerat kring ur många olika perspektiv.

REFLEKTION: Under denna resonemangsträning var jag noga med två saker: 1. att sätta namn på vad eleverna gjorde när de utvecklade resonemangen (nu gjorde du en jämförelse, här kom du med fler konsekvenser), 2. att få upp ögonen för vad som hände under träningen (en blev bättre på att uttrycka sig, förklara, en fick veta mer hur andra kan tänka och resonera och få en större förståelse).

LEKTION 2

INNEHÅLL: Fortsatt träning på att resonera, introduktion av begrepp.

ARBETE: Lektionen inleddes med en återkoppling till föregående lektion, sedan fick eleverna en resonemangsuppgift som vi arbetade med enligt följande:

  1. Genomgång och förtydligande av uppgiften samt modellering av ett sätt att tänka på.
  2. Enskild reflektion utifrån uppgiften.
  3. Eleverna delade med sig av sina reflektioner till sin arbetskompis med möjlighet att resonera mer tillsammans.
  4. Individuell skrivuppgift då de egna tankarna och/eller de tankar de fått med sig i samtalet med kompisen skrevs ner.

När skrivuppgiften var klar, fick eleverna en första introduktion av etiska begrepp via ett enkelt arbetsblad och som extrauppgift fick de att förhöra en kamrat på dessa etiska begrepp.

LEKTION 3

INNEHÅLL: Genomgång av etiska begrepp.

ARBETE: Efter den vanliga återkopplingen till lektionen före, hade jag en introduktion av vad etiska begrepp är samt vad det är som gör att en ska kunna och kunna använda dem. Arbetet skedde via en presentation då några begrepp konkretiserades, samtalades kring och användes. Detta gjordes genom gruppsamtal och KL-strategin EPA.

LEKTION 4

INNEHÅLL: Utveckling av resonemang, träning på att använda och förstå begrepp.

ARBETE: Efter att ha återkopplat till och påmint om begrepp från förra lektionen arbetade vi enligt följande:

  1. Till den här lektionen hade jag skrivit av några av elevernas resonemang och lagt in i en presentation. Jag visade resonemangen för eleverna och belyste vad som skulle kunna utvecklas och varför. Jag presenterade detta som en möjlighet för alla att testa och något som jag önskade att de tränade på. Jag gav också viss möjlighet för eleverna (hade tidsbrist, så jag hann inte ordentligt) att diskutera några resonemang i par och ge tips på hur de skulle kunna utvecklas.
  2. Eleverna fick sedan tillbaka den skriftliga uppgift som de gjort tidigare och fick, utifrån lektionsinnehållet och resonemangstrappan, ge sig själva tips på hur du skulle kunna göra för att utveckla det de skrivit och på så sätt visa en större bredd i sina resonemang.
  3. Vi avslutade med en presentation av och fortsatta samtal om etiska begrepp.

LEKTION 5-6

INNEHÅLL: Träning på att resonera samt på att använda begrepp.

ARBETE: Lektionerna startade som vanligt med återkoppling, sedan pratade vi om olika livsfrågor. Den första av dessa två handlade om förlåtelse, om vad som händer när man förlåter, när någon säger förlåt, varför det kan vara svårt att förlåta m.m. Jag uppmuntrade dem att tänka ur olika perspektiv och det blev fantastiskt intressanta samtal där många vågade dela med sig av erfarenheter, funderingar och egna tankar.

LEKTION 7

INNEHÅLL: Presentation och förståelse av etiska begrepp samt träning på att använda begreppen.

ARBETE: Självklart startade lektionen med en återkoppling, sedan gick jag igenom en presentation med olika etiska begrepp. Jag dramatiserade, gav exempel, frågade eleverna, körde EPA, vi startade diskussioner m.m. Efter genomgången var det dags för repetition. Eleverna fick ett häfte med bild och text från presentationen och sedan begav de sig ut på pratpromenad runt skolan. Under pratpromenaden skulle de träna på att förklara begreppen och prova att använda dem i ett sammanhang. Alla gick två rundor med kompisar som slumpades fram av mig.

LEKTION 8-10

INNEHÅLL: Repetition av begrepp, skriftliga resonemangsuppgifter, samtal utifrån olika frågor.

ARBETE: Jag går inte in i detalj hur jag arbetade dessa lektioner eftersom mycket av tiden gick åt att repetera och att skriva. Det jag vill lyfta, som jag gjorde när eleverna skrev, var att jag läste ”över deras axlar”. När jag gjorde det skummade jag igenom det de hade skrivit och sedan lyfte jag något, det kunde vara något som de skrivit väldigt bra, ett utvecklingssteg de visade att de tagit eller något som jag ville att de förtydligade om de trodde att de kunde det och/eller ville göra det. Jag gav inga exempel eller tipsade dem om hur de kunde tänka, jag försökte bara locka fram mer kunskaper ur dem. Jag sa kanske: Intressant mening där, tror du att du kan förklara mer hur du tänker? Kan du resonera ur fler perspektiv? Tror du att det du skrev kan få fler konsekvenser – skriv dem i så fall! Jag ser så tydligt vilka som kan mer och får hjälp att visa dessa kunskaper och vilka det är som behöver mer träning innan de kan visa mer utvecklade resonemang. Ofta blir det att de som behöver träna mer mest upprepar det de redan skrivit, men med andra ord, medan de som kan, faktiskt har förmåga att skriva nya resonemang efter min coachning.

Reflektion

Eleverna fick mycket goda resultat (över förväntan t.o.m.) på detta arbetsområde. Jag såg tydligt att de kunde använda och förstå begrepp, resonera utifrån olika perspektiv, formulera konsekvenser och orsaker och visade på så sätt goda kunskaper. Anledningarna till att det blev ett så fint resultat tror jag dels på att det är ett område som ligger nära elevernas egna vardag och att det på så sätt blir lätt att förklara och leva sig i in olika situationer. Jag tror också att jag lyckades få eleverna mer aktiva och mina genomgångar kortare, vilket gjorde att fler orkade lyssna, fler kände att de orkade och kunde hänga med. Vidare ser jag så tydliga positiva resultat när jag arbetar med strukturer från KL (jag använde fler än EPA i arbetet). Till sist tror jag att den återkommande repetitionen, möjligheterna att resonera många gånger, att jag så ofta gjorde eleverna uppmärksamma på vad de gjorde i sina resonemang samt att jag höll lektionerna korta, var hjälpsamt för eleverna. Jag tänker också på allt lärande de fick av att lyssna på varandra!

Nu i efterhand önskar jag att jag hade gjort det här tidigare och repeterat mer så att jag också hade kunna vara mer säker på att kunskaperna satt sig. Risken med ett kort och intensivt arbetsområde är ju att kunskaperna inte riktigt sitter för framtiden.

Jag har lärt mig mycket, inte bara hur bra det är om eleverna är mer aktiva, och jag lite mindre pratig. Jag har också blivit påmind om hur viktigt det är att vi lärare ger eleverna möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt. Denna gång blev det i och för sig bara skriftligt och muntligt, men det är viktigt att inte glömma bort dem som kan uttrycka sig muntligt, men blockeras när de ska skriva. Detta blev väldigt tydligt då jag hörde många som hade utvecklade resonemang när de berättade i klassen, eller pratade med en kompis, men som inte tidigare resonerat på denna nivå i skrift. Sedan har vi dem som har lättare att uttrycka sig i skrift än muntligt, men i min undervisning har de redan bättre förutsättningar att visa sina kunskaper än vad den första gruppen har.

Vägledande samtal

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Jag har tidigare skrivit om att jag ofta antecknar när jag har vägledande samtal med elever kring något undervisningsmoment. I detta inlägg ska jag dela med mig av vad jag fokuserar på och vad jag antecknar under dessa samtal.

I mina anteckningar har jag tre rubriker:

  • Beröm: Här skriver jag vad för positivt som eleven har gjort och som jag uppmärksammat eleven på. Det kan handla om att jag hör att eleven löser läsproblem på bra sätt när hen läser högt, att eleven läst bra med flyt, att en elev klarat en utmaning som hen jobbat med ganska länge och mycket. När det kommer till skrivning kan det vara en gestaltande beskrivning som eleven gjort på ett bra sätt, att eleven använt ett mer varierat språk, skrivit en tydlig inledning, använt skiljetecken på ett ännu tydligare sätt.
  • Undervisning: Här skriver jag vad jag har undervisat eleven om under vår pratstund (om det varit aktuellt med undervisning).
  • Ny utmaning: Under denna rubrik skriver jag vad jag ser att eleven behöver uppmärksammas på och utveckla nästa gång eller vid något annat tillfälle. Ibland blir dessa anteckningar bara minnesstöd för mig inför framtida lektioner, ibland resulterar anteckningen i en kort undervisningsstund nästa gång eleven arbetar med samma moment, ibland en grund för en minilektion för hela klassen, ibland en grund för undervisning av fler elever med liknande utmaning framför sig.

Något jag inte lyckats lösa är hur jag ska anteckna på bästa sätt. De senaste åren har jag gjort anteckningarna i en stor skrivbok (A4) med elevernas namn skrivna i ytterkant på ”pärmens” insida. Bokens sidor har inga marginaler kvar, vilket gör att jag ser namnen hela tiden och att varje elev får en egen rad där jag antecknar. Sedan gör jag helt enkelt så att jag delar in en sida i tre spalter med ovan nämnda rubriker och så antecknar jag där. Tyvärr är detta sätt att anteckna på lite otympligt eftersom boken är stor och den är inte heller så lätt att anteckna i lite diskret. Det gör i och för sig inget att eleverna får reda på att jag antecknar och jag kan gärna dela med mig av anteckningarna, men när själva antecknandet tar så mycket utrymme som det gör på detta sätt, tycker jag inte att det blir så bra. Än så länge har jag emellertid inte hittat något bättre sätt, även om jag har testat väldigt många olika.

I början använde jag ett dokument som jag gjorde inspirerad av en av kurserna med TCRWP, nu när jag tittade på det igen, insåg jag att jag nog ska försöka mig på den varianten ännu en gång, men kanske i ett mindre format än A4. Dokumentet jag använder kan ni se nedan. Här är ett redigerbart dokument: Vägledande samtal

Anteckningsunderlag för vägledande samtal.
I nedre hörnet skriver jag elevens initialer.
skc3a4rmklipp

Lektionsplanering

Lärare Ulrika2 kommentarer

Jag har börjat presentera lektionsinnehållet digitalt för eleverna via projektorn som finns i klassrummen. Det började som en del av skolans arbete med ledarskap och något som vi alla skulle testa och efter testperioden har jag valt att hålla fast vid det här sättet att tydliggöra lektionerna för mina elever. Tiden före de digitala presentationerna, skrev jag upp alla momenten på tavlan innan lektionen startade. Problemet var dock att jag rätt ofta inte hann skriva planingen ordentligt eftersom det titt som tätt hände saker på vägen till klassrummet som gjorde så att jag inte fick tillräckligt med tid till det. Nu behöver jag inte längre lägga tid precis innan lektionen startar till det här, något som gör att jag har en komplett planering att gå igenom med eleverna vid lektionsstarten.

Skolan har nu Widgit online, så jag har också kunnat utveckla symbolerna som jag sätter upp framför varje moment som ska göras i planeringen. Jag fortsätter att använda symbolerna för ”helklass, grupp, par, själv” som eleverna och jag är vana vid, men när jag nu visar vilka KL-strukturer vi ska använda har jag Widgitsymboler istället. Innan vi köpte Widgit gjorde jag egna KL-symboler baserade på de andra bilderna, men det arbetet tog väldigt mycket tid, särskilt då mitt KL-arbete växte, så nu har jag alltså gjort Widgitbilder istället. I planeringsexemplen kan ni se några av symbolerna jag använder.

Mina planeringar gör jag i Power Point och jag använder ”SmartArt”, något som gör att jag inte behöver flytta och anpassa textdelarna själv.

Jag visar inte alltid hela presentationen i början av lektionen. I exemplen jag har här har jag med ämnesinnehåll som vi använder olika KL-strukturer till och vid sidan har jag skrivit särskilda mål för dessa delar, och de har jag inte med vid lektionsstarten, istället visar jag dem i anslutning till momentet (som en förtydligande start om det behövs, eller i utvärderingen).

Jag brottas fortfarande med några saker i planeringarna och det är framförallt hur mycket text jag ska skriva. Jag testar mig fram och gör lite olika med målet att hitta en lösning som funkar tillräckligt bra för eleverna och som jag kan låta ”rulla på”. Vidare funderar jag en del på hur många delar av lektionerna jag ska visa vid uppstarten: Ska jag skriva alla smådelar, eller ska jag bara ta med de största? Än så länge skriver jag med rätt många moment, men tänker att jag någon period ska prova att vara lite mer översiktlig. Spännande att se var det landar, tycker jag.

Begrepp och rörelser

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Jag undervisade för ett tag sedan om exogena och endogena krafter. Mot slutet av arbetsområdet skulle eleverna visa sina kunskaper utifrån några bilder på konsekvenser av dessa krafter. Innan jag gav eleverna den individuella uppgiften hade jag en genomgång då jag visade bilder och pratade utifrån följande frågor:

  • Vad kallas det som hänt?
  • Är det en kraft som jämnar ut eller en som bygger upp jordytan?
  • Hur har det gått till?

Jag började visa bilderna och slogs ganska snabbt av att klassen var såååå oengagerad (hur man nu kan vara det när man ska få resonera om dessa spännande saker…). Så jag tänkte att lite rörelse skulle pigga upp. När jag ställde frågan om det var en kraft som byggde upp eller jämnade ut, la jag till passande rörelser med armarna och så fick eleverna visa vilken kraft det var genom att göra den rörelse som de tyckte stämde. Klassen vaknade och sedan skulle det visa sig att detta skulle få fler konsekvenser än att de hade piggnat till.

Lite senare fick de den individuella skriftliga uppgiften. Jag startade upp arbetet och gick efter en stund ut med en elev som behövde få göra uppgiften muntligt. Jag ställde frågorna och antecknade det eleven sa. Så kom frågan om vad det var för typ av kraft. Eleven hade ingen aning, gissade inte ens. Då ställde jag frågan igen, påminde om att vi gjorde rörelser till – kanske kom eleven ihåg om hen blev påmind om att vi använde rörelser med armarna? Då kom eleven ihåg, visade rörelsens och använde begreppet. Och på så sätt kunde eleven visa sina kunskaper även i denna fråga.

Så, nu funderar jag på i vilka fler sammanhang man kan illustrera begrepp m.m., medvetet, med rörelser som stöd för att komma ihåg och minnas på fler sätt. Det måste jag ta med mig in i nya arbetsområden!