Trött – tröttare – tröttast! Så känner jag mig vissa dagar och då är det som att det står TRÖTT skrivet i pannan på mig. Dessa dagar behöver inte vara extra stökiga eller oroliga, ofta upplever jag istället lektionerna som extra svåra att genomföra, att min planering inte blev bra. Jag upplever eleverna som mer svårmotiverade, mer benägna till småprat och småkommenterande samt extra intresserade av att testa mig. Inget tungt, inget jobbigt, inget provocerande, men det är en förändring som jag noterar.

Frågan är vilka strategier jag kan ha för att tackla en sådan dag på ett nytt sätt, eller handlar det bara om att överleva dagen och hoppas åsamka så lite skada som möjligt…

När jag jobbade med en av mina första klasser, fick jag en del handledning av kuratorn. Jag ville ha handledningen och jag behövde den. Något jag tyckte var svårt, var att jag påverkades så mycket av signaler, uttalade och outtalade, som var och en av eleverna skickade ut. Detta ledde till att det blev tungt att undervisa och jag blev osäker på vad jag skulle göra med all information jag fick till mig från eleverna, ofta valde jag att göra något annat än det jag hade planerat eftersom jag inte trodde att det dög, eller att jag helt enkelt inte orkade. Efter samtal med kuratorn fick jag ett tips och det var att jag skulle ta på mig en osynlig dräkt när jag tog i handtaget till klassrummet precis innan jag skulle gå in och ha lektion. Dräktens uppgift var att göra så att alla små kommentarer, de outtalade som de uttalade, skulle studsa bort ifrån mig. Jag minns att min dräkt var silvrig och lite glittrig. Den hade en huva och även ett mörkt visir och när en reaktion från eleverna kom emot den, glittrade den till. Dräkten hjälpte faktiskt! Jag lärde mig att våga lita på att det jag hade planerat var värt att genomföra, hur än eleverna reagerade. Visst kunde jag behöva planera om en lektion om något hänt, eller om eleverna var helt upptagna av något de behövde prata om, men min osäkerhet lyckades jag så småningom få koll på.

Idag kan jag undervisa utan dräkten. Jag uppfattar signaler från eleverna, jag analyserar dem och tar hänsyn till dem, men jag kan sålla och resonera kring dem så att de inte går in i mig på samma sätt som tidigare och får mig att omkullkasta det jag planerat. Men kanske är det dags att ta på sig den där dräkten dagar som känns trötta och tunga. Kanske extra viktigt att ”köra på” en sådan dag och bara registrera signalerna från eleverna och inte göra så mycket mer – våga vänta och se, våga lita på att det fungerar.