Fem punkter mot förändring

Jag har läst Lärandets ordning och reda av Marcus Samuelsson, en bok som inspirerat mig på olika sätt. Nu är det dags att gå från ord till handling. Jag ska plocka upp fem områden från boken som jag vill fokusera på. Jag kommer att plocka russinen ur kakan och det kan säkert vara så att jag hittar argument i boken som just förstärker en liten del av min undervisning och som inte belyser delar som jag kanske borde belysa, men att starta en reflektionsprocess, det anser jag vara tillräckligt positivt för förändring och det är ju faktiskt så att det varken finns ork eller tid att göra allt på en gång. Så med den medvetenheten presenterar jag här det första området.

Ha hög tillit till elevernas förmåga. I boken, på sid. 19-20, resonerar författaren utifrån vad Skolinspektionen skriver om skolans arbete för att säkerställa studiero och en punkt som författaren anser vara värd att stanna till inför är:

”Om lärare har låg tillit till elevers förmåga har de också hög grad av bristande studiero.”

Jag anser att det är studiero på de lektioner jag har, visst kan lektioner bli pratigare än andra, men överlag är det studiero. Jag vill dock inte luta mig tillbaka och nöjt klappa mig på ryggen. Istället vill jag, aktivt, reflektera över om en hög tillit till elevernas förmåga är en del i att det är studiero under mina lektioner och är det inte det, vill jag addera det. Det är också viktigt att kunna förmedla vad det är som gör att det är studiero, och när detta har blivit en del av mitt ledarskap, kan jag tryggt luta mig mot detta och även ha med det om/när jag behöver motivera vad det är som gör att undervisning fungerar.

Så hur vet jag att jag förmedlar en hög tillit till elevernas förmåga? På sid. 135 skriver författaren att förväntningar handlar om: krav, uppmuntran och tilltro. Under en period ska reflektera över det här lite extra mycket. Jag tror att det kommer att leda till förändring och förstärkning. Jag tror att det kommer att bli positiva för eleverna.

Använd ordet lyssna istället för tyst/tysta. Denna mening skrev jag i min anteckningsbok som jag använde när jag läste boken. Jag vet inte på vilken sida jag tagit meningen, ej heller i vilket sammanhang den stod. Men någon anledning finns ju till att jag har skrivit upp den. Detta får vara den tredje saken jag ska testa.

Uppmärksamma, genom att observera, vad som fungerar (inte bara vad som inte fungerar). Klokt! (Ytterligare ett citat i min anteckningsbok ur Marcus Samuelssons bok, helt plockat ur sitt sammanhang.)

Fokusera på att spegla elevers positiva sidor, så väljer de själva ett annat beteende. Detta är något vi pratade jättemycket om för flera år sedan. Jag ska kolla att jag gör det nu också.

Kartlägg skolvardagen för att kunna bygga bort platser där beteendeproblem gror.

Ett gyllene ögonblick

Innan eleverna har sina (elevledda) utvecklingssamtal har jag ett litet kort samtal med var och en. Vi samtalar då om hur de trivs och om hur de tycker att det fungerar i de olika ämnena. Dessa samtal lär mig väldigt många saker och ett av samtalen blev extra lärorikt för mig – ett ”gyllene ögonblick”.

”Jag känner mig som femte hjulet i min grupp.” Denna kommentar under ett av samtalen startade många funderingar hos mig. Vad gör att en elev får känslan av att vara femte hjulet? Hur påverkar detta elevens bild av sig själv? Efter att ha elevens ord fått sjunka in och eleven hjälpt mig att förstå, startade ett fint samtal som lärde mig massor. 

Vi är alla olika, vissa behöver tid att tänka, en stund att processa saker och ting innan svar och egna funderingar ska formuleras. Vissa processar snabbt och svarar snabbt. Andra svarar innan de ens har hunnit tänka. Detta kan bero på person, men också på situation. Tänk om det höga tempot straffar ut elever som behöver lite mer, eller mycket mer tid. Tänk om upplevelsen av att vara femte hjulet kan skapa en inte sann tanke om en själv att vara ”korkad”, att den känslan skapats av att jag som ledare inte ger alla tillräckliga förutsättningar för att kunna delta på sina villkor! Hur ska jag göra framöver?

Ganska snabbt svarade jag mig själv: Ge eleverna mer tid att fundera själva innan de ska prata tillsammans. Lätt som en plätt! …eller?

En period gick och jag testade att ge mer tid, jag tyckte inte att det gav resultat. Jag började tänka på min knäpptysta skoltid. Vad hade tysta Ulrika behövt? Tänka? Ja. Hade det hjälpt? Nope. Jag hade nog bara blivit mer nervös. Modeller att tänka utifrån OCH tid att tänka? Ja. Här har vi fått fatt i något som man kan kalla en lösning, eller i alla fall som är ett steg mot något som kan hjälpa någon (bättre än det som är/har varit).