Innan eleverna har sina (elevledda) utvecklingssamtal har jag ett litet kort samtal med var och en. Vi samtalar då om hur de trivs och om hur de tycker att det fungerar i de olika ämnena. Dessa samtal lär mig väldigt många saker och ett av samtalen blev extra lärorikt för mig – ett ”gyllene ögonblick”.

”Jag känner mig som femte hjulet i min grupp.” Denna kommentar under ett av samtalen startade många funderingar hos mig. Vad gör att en elev får känslan av att vara femte hjulet? Hur påverkar detta elevens bild av sig själv? Efter att ha elevens ord fått sjunka in och eleven hjälpt mig att förstå, startade ett fint samtal som lärde mig massor. 

Vi är alla olika, vissa behöver tid att tänka, en stund att processa saker och ting innan svar och egna funderingar ska formuleras. Vissa processar snabbt och svarar snabbt. Andra svarar innan de ens har hunnit tänka. Detta kan bero på person, men också på situation. Tänk om det höga tempot straffar ut elever som behöver lite mer, eller mycket mer tid. Tänk om upplevelsen av att vara femte hjulet kan skapa en inte sann tanke om en själv att vara ”korkad”, att den känslan skapats av att jag som ledare inte ger alla tillräckliga förutsättningar för att kunna delta på sina villkor! Hur ska jag göra framöver?

Ganska snabbt svarade jag mig själv: Ge eleverna mer tid att fundera själva innan de ska prata tillsammans. Lätt som en plätt! …eller?

En period gick och jag testade att ge mer tid, jag tyckte inte att det gav resultat. Jag började tänka på min knäpptysta skoltid. Vad hade tysta Ulrika behövt? Tänka? Ja. Hade det hjälpt? Nope. Jag hade nog bara blivit mer nervös. Modeller att tänka utifrån OCH tid att tänka? Ja. Här har vi fått fatt i något som man kan kalla en lösning, eller i alla fall som är ett steg mot något som kan hjälpa någon (bättre än det som är/har varit).