Här kommer några aktiviteter som jag har under tystläsningspass (som inte inleds med en minilektion). Syftet är att de ska utmana elevernas lärande och hjälpa dem att utvecklas och växa som läsare. Som jag skrev tidigare har jag slarvat med det här ett tag, jag har helt enkelt inte tänkt på alla möjligheter ett tystläsningspass ger även utan minilektioner. Som tur är går det att ändra sig och göra på nya (eller nygamla) sätt och det gör jag nu. De tre förslagen på aktiviteter är sådana man kan se mig göra i mina klasser nu för tiden.

Lyssna på elevernas läsning. Det går till så att jag smyger runt i klassrummet och går till eleverna en och en och ber dem antingen att läsa ett stycke högt som de precis har läst, eller bara fortsätta att läsa och göra det högt för mig. Självklart läser de inte högt med målet att alla ska höra, ljudnivån ligger strax över visknivå.

Anledningarna till att jag ber eleverna läsa högt för mig i klassrummet är flera:

1. Jag försöker avdramatisera det här med att göra saker så att andra hör.
2. När jag lyssnar på elevernas högläsning blir det nästan alltid så att jag får tillfälle att undervisa dem om något och ibland är det någon i närheten som lyssnar och snappar upp något av det jag säger, på så sätt är det ju fler som kan få ta del av undervisningen.
3. Jag är kvar i klassrummet, vilket ju bidrar till att det är lugnare där. När jag rör mig i klassrummet kan jag även lägga märke till elever som kanske kämpar med läsningen, inte kommer någon vart o.s.v.
4. Om någon annan elev pausar sin läsning när en klasskompis läser högt, kan det hända att den andra eleven hör något som skapar en nyfikenhet på den bok som det läses högt ur.

Det jag tycker är bra med att lyssna på eleverna när de läser för mig är följande:

• Jag får en bild av hur eleverna läser med flyt.
• När jag lyssnar kan jag ibland höra om en elev läser och förstår, eller om hen bara ”läser på”.
• Jag får möjlighet att undervisa om lässtrategier, t.ex. hur de kan göra när de träffar på nya ord, jag kan undervisa om helordsläsning, ljudning, hur man kan dela upp ord för att kunna läsa dem.
• Jag får ett litet möte med eleverna och en liten pratstund.

Samtala om boken. Det går till på samma sätt, d.v.s. jag går till en elev och har ett litet undervisningspass. När jag kommer till en elev, ställer jag mig bakom eleven, vid sidan. Först läser jag över axeln på eleven för att få en liten aning om vad som händer i boken. När jag läser över elevens axel, letar jag också efter:

• en tydlig person- eller platsbeskrivning,
• ett stycke i texten där eleven behöver göra inferenser för att förstå,
• något som en karaktär säger,
• något spännande, intressant, konstigt, roligt ställe.

Hittar jag något av ovan nämnda, ställer jag sedan frågor utifrån det. Hittar jag inget som jag tycker passar att ställa frågor om, ber jag eleven sammanfatta läsningen.

När jag pratar om läsningen har jag hela tiden läsförståelsestrategierna i bakhuvudet och samtalar utifrån dem. Jag benämner inte alltid strategierna, det beror på hur långt läsaren kommit i sin läsutveckling. Jag tänker också på att be eleven motivera sina svar, utifrån frågan: Vad är det i boken som gör att du tänker som du gör/svarar som du gör? I någon bok (jag ska leta efter boken och skriva vilken det är), har jag läst att frågan VARFÖR kan låsa elevens tankar till att bara leta efter ett rätt svar och därför försöker jag undvika just det frågeordet.

När jag samtalat en stund bestämmer jag mig för om det finns något att undervisa om och om det finns det, gör jag naturligtvis det, annars tackar jag för pratstunden och går vidare.

I början tycker eleverna att det är lite knepigt att jag står och läser över axeln på dem, men när de sedan förstår varför och att det blir en pratstund efter läsningen (om läsningen), gillar de läget och välkomnar läsningen.

Prata om själva läsningen. Den här stunden inleder jag också ibland med ”över-axeln-läsning”, men då med syftet att hitta kluriga och nya ord som eleven kanske har varit tvungen att brottas lite med. Hittar jag något sådant ställe, ber jag eleven förklara för mig hur hen läste och förstod. Visar det sig att eleven inte hade några problem med vare sig förståelsen eller själva utläsningen, lyfter jag det, att det var bra att eleven klarade ett ställe som skulle kunna innebära problem och så pratar vi vidare om hur man kan göra om man träffar på andra ord som kan vara svåra. Blir det istället så att eleven hade problem att läsa och förstå, resulterar ju det i att jag kan samtala med eleven om läsa- och förståstrategier och undervisa om strategier.

När jag pratar med en elev om själva läsningen, kan jag också ställa frågor om hur eleven upplever bokens svårighetsgrad, vad eleven gör när hen stöter på nya ord och uttryck o.s.v.

Till sist: Något som är väldigt viktigt är att jag antecknar det jag ser och hör, annars är det så lätt att jag hjälper samma elever med samma saker och missar utvecklingen. För att det ska vara smidigt att anteckna, använder jag mig av några olika rubriker och anteckningspapper. Dessa kommer nästa gång jag skriver om tystläsningen.