Minilektioner

Lärare UlrikaLämna en kommentar

I mitt inlägg om lärande tystläsning skrev jag om minilektioner och nu ska jag förklara vad det är. Jag är väldigt ivrig att göra det, därför skriver jag inte så mycket om bakgrunden i detta inlägg.

En minilektion inleder en lektion och är starten på ett arbetspass. Arbetspasset kan t.ex. innehålla tystläsning, skrivning eller en samtalsuppgift. Ibland kan lektionen innehålla fler minilektioner, men oftast är det tillräckligt med en. Varje minilektion är mellan fem och tio minuter lång – inte längre(!). Den kan vara så kort eftersom man utgår från tanken: EN MINILEKTION, ETT ÄMNE. Det kan vara lockande (och är alltid lockande för mig) att prata om mer än en sak, men lärandet hos eleverna blir bättre om regeln följs – jag lovar (även om jag aldrig tycks lära mig denna enkla minnesregel)!

När man planerar en minilektion är det först två saker som behöver vara tydliga:

  • Minilektionens undervisningspoäng: Vad ska eleverna lära sig?
  • Färdighet som tränas: Vilken färdighet inom detta område ska de lära sig (en enda)?

Här är tre exempel:

  • Minilektionens undervisningspoäng: samtala. Färdighet som tränas: visa att man lyssnar.
  • Minilektionens undervisningspoäng: hålla muntlig redogörelse. Färdighet som tränas: använda gester för att förstärka budskapet och visa engagemang.
  • Minilektionens undervisningspoäng: hur man gör när man har tappat bort sig i boken man läser. Färdighet som tränas: läsa om för att förstå.

Ok, nu är det dags för momenten i minilektionen. Inspiration och information har jag hämtat från kursanteckningar från föreläsningar med TCRWP, informationshäften från samma ställe, kurser jag gått via Center för skolutveckling i Göteborg, Britta Stenssons bok Mellan raderna samt från mina egna erfarenheter. Jag är lite orolig för att det verkar krångligare än vad det är…

Moment 1: ANKNYTNING

Syfte

  • Skapa sammanhang och en röd tråd för eleven genom att länka ihop föregående lektion med dagens lektion.
  • Påminna eleverna om vad de lärde sig förra gången för att befästa kunskapen ytterligare.
  • Skapa trygghet för eleverna och förbereda dem för ny undervisning genom att informera om innehållet i dagens lektion.

Planeringsstöd

  • Du berättar hur minilektionen passar in i det som klassen redan har gjort. Detta kan du göra genom att ge en tillbakablick (en koppling) till förra lektionen och berätta vad klassen gjorde då. Passar det, kan du även nämna något från förra gången, som du vill att eleverna ska minnas och fortsätta göra, t.ex. genom att lyfta något bra som du sett många göra, eller genom att bara nämna det – som en påminnelse.
  • Du berättar om vad dagens lektion handlar om och om hur den passar ihop med förra lektionen.

Planeringsstöd utifrån frågor

  • Vad gjorde vi förra gången?
  • Finns det något du vill att eleverna ska tänka lite extra på från förra lektionen? Ska du påminna dem om det, eller ska du lyfta det genom att uppmuntra dem att fortsätta göra det?
  • Hur ska du presentera dagens innehåll?

Undervisningsmoment

  • Igår pratade vi om… Igår arbetade vi med… Igår lärde jag er… Igår förklarade jag…
  • Jag såg att flera av er… – bra jobbat! Jag vill påminna er om att fortsätta göra…
  • Idag ska jag lära er… Idag ska vi prata om… Idag ska jag visa er hur…
  • Det ska jag göra för att…

Moment 2: UNDERVISNING

Syfte

  • Eleverna ska lära sig ett nytt moment genom en tydlig undervisning.
  • Eleverna ska extra tydligt uppmärksammas på hur huvudmomentet gjordes.

Planeringsstöd

  • Under det här momentet är din uppgift att introducera eleverna i det du vill att de ska lära sig.
  • Eleverna lyssnar och iakttar, de får inte avbryta med kommentarer eller frågor. Momentet är kort och innehåller med fördel något att titta på, konkreta moment, vilket underlättar för eleverna att hålla fokus.

Planeringsstöd utifrån frågor

  • Vad vill du att eleverna ska lära sig? Vilket steg? Vad vill du att undervisningen ska ta upp?
  • Hur ska du lära ut innehållet till eleverna?
    • informationskarta
    • modellering (väljer du att modellera, demonstrera det du ska lära ut som om du arbetade själv och tänker högt under tiden)
    • mentortext
    • ett elevarbete
  • Hur uppmärksammar du eleverna extra på ”kärnan” i det du undervisade om?

Undervisningsmoment

  • Låt mig visa er hur jag…
  • Titta på mig när jag… När jag skriver….
  • Hmm, jag tänker…
  • Såg ni hur jag…? Tänkte ni på att jag…?

Moment 3: PROVA PÅ

Syfte

  • Kunskaperna ska få en chans att befästas hos eleverna genom att eleverna gör det de såg dig göra och får prova på momentet.
  • Målet är att de själva ska kunna göra det i sitt eget arbete.

Planeringsstöd

  • Du ger eleverna en uppgift som liknar den du undervisade om så att de får praktisera det du gjorde.
  • Det kan vara ett samtal som eleverna ska ha med varandra.
  • Det bästa är om du kan planera för en uppgift som eleverna gör två och två eftersom de då kan hjälpa varandra.

Planeringsstöd utifrån frågor

  • Hur ska eleverna delta och öva?

Undervisningsmoment

  • Nu är det er tur att prova. Du (och din pratkompis) ska… Vänd dig till din pratkompis och…
  • 3 – 2 – 1 Nu har ni pratat klart!

Moment 4: KOPPLA VIDARE, SAMMANFATTA

Syfte

  • Ytterligare en hjälp för eleven att lära sig det du undervisat om.
  • Markerar att minilektionen är slut.

Planeringsstöd

  • Du påminner eleverna om vad de har gjort och varför det är viktigt genom att benämna färdigheten och sammanfatta nyckelpunkterna i lektionen.
  • Du kan också, det sista, påminna eleverna om att de ska försöka använda sig av den kunskap de har fått i sitt fortsatta arbete.

Planeringsstöd utifrån frågor

  • Vilka är nyckelpunkterna i lektionen?
  • Hur vill jag uppmana eleverna att använda det de har fått undervisning om?

Undervisningsmoment

  • Idag och varje dag/fortsättningsvis vill jag att ni…
  • Nu kan ni…, detta ska ni alltid göra när…/göra varje gång när…/göra i fortsättningen.
  • Vem tänker prova denna strategi idag?

Efter denna sista del ”skickar du iväg” eleverna för sitt enskilda arbete (eller vad du har tänkt). Några kommer säkert att få användning av det de lärt sig direkt under arbetet, några kommer att använda det senare. Som en påminnelse för dem som inte använder det de fick arbeta med under minilektionen med en gång, kan man ha informationskartor (bilder med en sammanfattning). Sedan fungerar ju inledningen som startar nästa minilektion som en repetition och påminnelse.

Coachning

Lärare Ulrika2 kommentarer

Jag är lärarcoach på min skola. Grundutbildningen gick jag vintern 2018/19 hos Skolcoacherna och sedan dess har jag haft en del coachande samtal med några av mina kollegor och jag har använt färdigheterna i vardagssamtal med elever. I coachutbildningen ingår det två samtal med en certifierad coach, bara för att man själv ska ha fått prova på coachning, så det är i ett slags utbildningssyfte. Idag blev jag coachad.

När jag startade samtalet med min coach visste jag inte alls vad jag skulle prata om, men med hjälp av olika frågor, landade jag i att jag behövde klargöra syftet med den här bloggen. Bloggen har nämligen gått från att ha varit ett spännande projekt till ett allvarstyngt och kravfyllt ”måste” och eftersom den har upptagit så mycket av min tid och mina tankar, blev det alltså det som coachningen landade i.

Via coachningen insåg jag till slut vilket syfte jag vill ha med bloggen, hur jag vill känna när jag skriver den, vad jag vill att den ska ”göra” med mig och dig som läser den och för vem den är till. Efter samtalet kastade jag mig över alla redigeringsfunktioner jag kunde hitta och nu har jag justerat inlägg, vissa inställningar, namnet på bloggen och hela min inställning till den. Känslan inför att skriva är lättare, mer energifylld, spontan och det känns roligt igen! Som en påminnelse har jag en bild i min mobil med några kloka ord och i december ska jag fira att jag har en blogg som gör mig modig, glad och stolt.

Innan coachningen var jag totalt vilse och jag hade ingen aning om att jag faktiskt satt inne med alla lösningarna. Nu har jag hittat det som jag tror på och som jag vill kring bloggandet!

Så nu tar jag ett energifyllt och stort hopp bort från det tunga till något som ger energi! GLAD, TACKSAM, STOLT!

Lektionsskyltar

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Vad behöver eleverna för att känna så mycket trygghet som möjligt under lektionerna? Massor! Frågan är vad jag kan justera och ändra för att underlätta något för någon. För några år sedan fokuserade jag mycket på en del i det här, nämligen hur jag presenterade lektionsinnehållet. Jag testade med tidsangivelser, ljudnivåkort, olika färgkoder, tog bort information och la till mer information. Ett resultat av detta laborerande är de bilder som finns med i detta inlägg.

Jag använder bilderna när jag skriver upp lektionens dagordning på tavlan. Varje moment har en bild. Korten är laminerade och på baksidan har jag magnettejp. Idag använder jag digitala planeringar och då har jag satt in bilderna i dessa.

  • Grön bild betyder att jag har en genomgång för hela klassen eller att vi gör något tillsammans allihop.
  • Blå bild betyder att en aktivitet ska ske i grupp.
  • Röd bild innebär arbete/samtal med pratkompisen.
  • Gul bild signalerar att arbetet ska ske enskilt.
  • Bilden med en-par-alla innebär att vi har EPA (tänk själv – dela med pratkompisen – dela i klassen).

Tanken med bilderna är att förbereda eleverna på vad som kommer att krävas av dem under lektionen. Det är skillnad på arbetsinsatsen beroende på om du ska tänka själv eller arbeta med en kompis, och jag har förstått att vissa elever tycker att det är skönt att veta hur de ska ”ladda” inför lektionen. Jag hade också en gång en elev som jag drog hela lektionsplaneringen för innan lektionen startade. Något som ibland kunde hjälpa eleven att ta steget in i lektionen lite snabbare, var när hen visste att hen skulle få jobba med sin pratkompis eller tydligt vad hen skulle arbeta med själv.

Det jag tycker är bra med bilderna är att de är rena och inte innehåller detaljer och så är de lätta att se på avstånd eftersom de ju även är färgkodade.

LektionsskyltarLadda ner

Fem punkter mot förändring

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Jag har läst Lärandets ordning och reda av Marcus Samuelsson, en bok som inspirerat mig på olika sätt. Nu är det dags att gå från ord till handling. Jag ska plocka upp fem områden från boken som jag vill fokusera på. Jag kommer att plocka russinen ur kakan och det kan säkert vara så att jag hittar argument i boken som just förstärker en liten del av min undervisning och som inte belyser delar som jag kanske borde belysa, men att starta en reflektionsprocess, det anser jag vara tillräckligt positivt för förändring och det är ju faktiskt så att det varken finns ork eller tid att göra allt på en gång. Så med den medvetenheten presenterar jag här det första området.

Ha hög tillit till elevernas förmåga. I boken, på sid. 19-20, resonerar författaren utifrån vad Skolinspektionen skriver om skolans arbete för att säkerställa studiero och en punkt som författaren anser vara värd att stanna till inför är:

”Om lärare har låg tillit till elevers förmåga har de också hög grad av bristande studiero.”

Jag anser att det är studiero på de lektioner jag har, visst kan lektioner bli pratigare än andra, men överlag är det studiero. Jag vill dock inte luta mig tillbaka och nöjt klappa mig på ryggen. Istället vill jag, aktivt, reflektera över om en hög tillit till elevernas förmåga är en del i att det är studiero under mina lektioner och är det inte det, vill jag addera det. Det är också viktigt att kunna förmedla vad det är som gör att det är studiero, och när detta har blivit en del av mitt ledarskap, kan jag tryggt luta mig mot detta och även ha med det om/när jag behöver motivera vad det är som gör att undervisning fungerar.

Så hur vet jag att jag förmedlar en hög tillit till elevernas förmåga? På sid. 135 skriver författaren att förväntningar handlar om: krav, uppmuntran och tilltro. Under en period ska reflektera över det här lite extra mycket. Jag tror att det kommer att leda till förändring och förstärkning. Jag tror att det kommer att bli positiva för eleverna.

Använd ordet lyssna istället för tyst/tysta. Denna mening skrev jag i min anteckningsbok som jag använde när jag läste boken. Jag vet inte på vilken sida jag tagit meningen, ej heller i vilket sammanhang den stod. Men någon anledning finns ju till att jag har skrivit upp den. Detta får vara den tredje saken jag ska testa.

Uppmärksamma, genom att observera, vad som fungerar (inte bara vad som inte fungerar). Klokt! (Ytterligare ett citat i min anteckningsbok ur Marcus Samuelssons bok, helt plockat ur sitt sammanhang.)

Fokusera på att spegla elevers positiva sidor, så väljer de själva ett annat beteende. Detta är något vi pratade jättemycket om för flera år sedan. Jag ska kolla att jag gör det nu också.

Kartlägg skolvardagen för att kunna bygga bort platser där beteendeproblem gror.

Lärande tystläsningspass

Lärare Ulrika2 kommentarer

Här kommer några aktiviteter som jag har under tystläsningspass (som inte inleds med en minilektion). Syftet är att de ska utmana elevernas lärande och hjälpa dem att utvecklas och växa som läsare. Som jag skrev tidigare har jag slarvat med det här ett tag, jag har helt enkelt inte tänkt på alla möjligheter ett tystläsningspass ger även utan minilektioner. Som tur är går det att ändra sig och göra på nya (eller nygamla) sätt och det gör jag nu. De tre förslagen på aktiviteter är sådana man kan se mig göra i mina klasser nu för tiden.

Lyssna på elevernas läsning. Det går till så att jag smyger runt i klassrummet och går till eleverna en och en och ber dem antingen att läsa ett stycke högt som de precis har läst, eller bara fortsätta att läsa och göra det högt för mig. Självklart läser de inte högt med målet att alla ska höra, ljudnivån ligger strax över visknivå.

Anledningarna till att jag ber eleverna läsa högt för mig i klassrummet är flera:

  1. Jag försöker avdramatisera det här med att göra saker så att andra hör.
  2. När jag lyssnar på elevernas högläsning blir det nästan alltid så att jag får tillfälle att undervisa dem om något och ibland är det någon i närheten som lyssnar och snappar upp något av det jag säger, på så sätt är det ju fler som kan få ta del av undervisningen.
  3. Jag är kvar i klassrummet, vilket ju bidrar till att det är lugnare där. När jag rör mig i klassrummet kan jag även lägga märke till elever som kanske kämpar med läsningen, inte kommer någon vart o.s.v.
  4. Om någon annan elev pausar sin läsning när en klasskompis läser högt, kan det hända att den andra eleven hör något som skapar en nyfikenhet på den bok som det läses högt ur.

Det jag tycker är bra med att lyssna på eleverna när de läser för mig är följande:

  • Jag får en bild av hur eleverna läser med flyt.
  • När jag lyssnar kan jag ibland höra om en elev läser och förstår, eller om hen bara ”läser på”.
  • Jag får möjlighet att undervisa om lässtrategier, t.ex. hur de kan göra när de träffar på nya ord, jag kan undervisa om helordsläsning, ljudning, hur man kan dela upp ord för att kunna läsa dem.
  • Jag får ett litet möte med eleverna och en liten pratstund.

Samtala om boken. Det går till på samma sätt, d.v.s. jag går till en elev och har ett litet undervisningspass. När jag kommer till en elev, ställer jag mig bakom eleven, vid sidan. Först läser jag över axeln på eleven för att få en liten aning om vad som händer i boken. När jag läser över elevens axel, letar jag också efter:

  • en tydlig person- eller platsbeskrivning,
  • ett stycke i texten där eleven behöver göra inferenser för att förstå,
  • något som en karaktär säger,
  • något spännande, intressant, konstigt, roligt ställe.

Hittar jag något av ovan nämnda, ställer jag sedan frågor utifrån det. Hittar jag inget som jag tycker passar att ställa frågor om, ber jag eleven sammanfatta läsningen.

När jag pratar om läsningen har jag hela tiden läsförståelsestrategierna i bakhuvudet och samtalar utifrån dem. Jag benämner inte alltid strategierna, det beror på hur långt läsaren kommit i sin läsutveckling. Jag tänker också på att be eleven motivera sina svar, utifrån frågan: Vad är det i boken som gör att du tänker som du gör/svarar som du gör? I någon bok (jag ska leta efter boken och skriva vilken det är), har jag läst att frågan VARFÖR kan låsa elevens tankar till att bara leta efter ett rätt svar och därför försöker jag undvika just det frågeordet.

När jag samtalat en stund bestämmer jag mig för om det finns något att undervisa om och om det finns det, gör jag naturligtvis det, annars tackar jag för pratstunden och går vidare.

I början tycker eleverna att det är lite knepigt att jag står och läser över axeln på dem, men när de sedan förstår varför och att det blir en pratstund efter läsningen (om läsningen), gillar de läget och välkomnar läsningen.

Prata om själva läsningen. Den här stunden inleder jag också ibland med ”över-axeln-läsning”, men då med syftet att hitta kluriga och nya ord som eleven kanske har varit tvungen att brottas lite med. Hittar jag något sådant ställe, ber jag eleven förklara för mig hur hen läste och förstod. Visar det sig att eleven inte hade några problem med vare sig förståelsen eller själva utläsningen, lyfter jag det, att det var bra att eleven klarade ett ställe som skulle kunna innebära problem och så pratar vi vidare om hur man kan göra om man träffar på andra ord som kan vara svåra. Blir det istället så att eleven hade problem att läsa och förstå, resulterar ju det i att jag kan samtala med eleven om läsa- och förståstrategier och undervisa om strategier.

När jag pratar med en elev om själva läsningen, kan jag också ställa frågor om hur eleven upplever bokens svårighetsgrad, vad eleven gör när hen stöter på nya ord och uttryck o.s.v.

Till sist: Något som är väldigt viktigt är att jag antecknar det jag ser och hör, annars är det så lätt att jag hjälper samma elever med samma saker och missar utvecklingen. För att det ska vara smidigt att anteckna, använder jag mig av några olika rubriker och anteckningspapper. Dessa kommer nästa gång jag skriver om tystläsningen.

Tystläsning, bänkbok…

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Det är lätt att ta till tystläsning när klassen behöver en paus, när ett moment är klart, när läraren behöver göra något annat, för att samla klassen inför dagen. Jag har haft tystläsning för samtliga ovan nämna anledningar, men jag är inte så förtjust i det.

För många år sedan hade jag förmånen att vara handledare på min dåvarande skola för läs- och skrivutveckling. Jag gick då utbildningar inspirerade av Teachers College Reading and Writing Project (TCRWP), några hölls även av lärare från TCRWP. Under dessa utbildningar fick jag en helt ny syn på läsandet och mycket av det jag lärde mig där, använder jag fortfarande i min undervisning.

Nu åter till tystläsningen: Något som betonades i utbildningen var att tystläsning, precis som skrivning och annat, är moment som ska vara krävande. Jag som lärare måste alltså lägga upp denna stund så att även den ger eleverna så många möjligheter till utveckling som möjligt. Som lärare kan jag inte bara låta eleverna ”läsa på”. Det är väl ok för de elever vars läsning fungerar och som faktiskt läser och njuter av läsningen, de som förstår och som har fungerande läsförståelsestrategier – men för de andra eleverna är inte detta ett lyckat upplägg. Det är lätt man man luras att tro att så länge ett barn vänder blad i sin bok och verkar koncentrerad, är allt frid och fröjd. Men bakom bladvändningarna i lagom tempo kan det döljas problem att förstå, att avkoda, att hänga med i berättelsen.

Ibland låser jag mig fast vid att jag alltid måste inleda varje lässtund med en s.k. minilektion, en mycket kort lektion med undervisning om något moment i läsförståelse (återkommer med information kring det någon gång i framtiden). Detta gör att jag ibland väljer bort tystläsningen för att jag inte haft tid att komma på en tillräckligt bra minilektion, ibland kapitulerar helt och struntar i det jag VET är det eleverna behöver bäst (en minilektion), och så jag låter dem bara läsa. En period nu under höstterminen har det varit så, eleverna har bara läst och läst och några gånger har jag lyssnat lite sporadiskt på när några läser högt för mig, några gånger har jag passat på att förbereda något under tiden för elevernas läsning. Eftersom jag inte känner mig nöjd med det här, har jag bestämt mig för att hitta en lösning när jag kommer in i sådana perioder, en lösning som inte bara innebär att jag ger upp, utan som blir en slags medelväg och som kan fungera när det är för mycket. Jag tycker nämligen inte att det är bra att jag bara fortsätter göra något jag inte står för. Eleverna förlorar alldeles för mycket på det.

Efter lite funderande kom jag på att de gånger jag inte har en minilektion inför ett läspass, kan jag faktiskt ändå forma lässtunden till en viktig och utvecklande lässtund, inte för alla, men för väldigt många. Hur? Det skriver jag om nästa gång.

 

Ett gyllene ögonblick

Lärare UlrikaLämna en kommentar

Innan eleverna har sina (elevledda) utvecklingssamtal har jag ett litet kort samtal med var och en. Vi samtalar då om hur de trivs och om hur de tycker att det fungerar i de olika ämnena. Dessa samtal lär mig väldigt många saker och ett av samtalen blev extra lärorikt för mig – ett ”gyllene ögonblick”.

”Jag känner mig som femte hjulet i min grupp.” Denna kommentar under ett av samtalen startade många funderingar hos mig. Vad gör att en elev får känslan av att vara femte hjulet? Hur påverkar detta elevens bild av sig själv? Efter att ha elevens ord fått sjunka in och eleven hjälpt mig att förstå, startade ett fint samtal som lärde mig massor. 

Vi är alla olika, vissa behöver tid att tänka, en stund att processa saker och ting innan svar och egna funderingar ska formuleras. Vissa processar snabbt och svarar snabbt. Andra svarar innan de ens har hunnit tänka. Detta kan bero på person, men också på situation. Tänk om det höga tempot straffar ut elever som behöver lite mer, eller mycket mer tid. Tänk om upplevelsen av att vara femte hjulet kan skapa en inte sann tanke om en själv att vara ”korkad”, att den känslan skapats av att jag som ledare inte ger alla tillräckliga förutsättningar för att kunna delta på sina villkor! Hur ska jag göra framöver?

Ganska snabbt svarade jag mig själv: Ge eleverna mer tid att fundera själva innan de ska prata tillsammans. Lätt som en plätt! …eller?

En period gick och jag testade att ge mer tid, jag tyckte inte att det gav resultat. Jag började tänka på min knäpptysta skoltid. Vad hade tysta Ulrika behövt? Tänka? Ja. Hade det hjälpt? Nope. Jag hade nog bara blivit mer nervös. Modeller att tänka utifrån OCH tid att tänka? Ja. Här har vi fått fatt i något som man kan kalla en lösning, eller i alla fall som är ett steg mot något som kan hjälpa någon (bättre än det som är/har varit).